tisdag 11 juni 2013

Cathy Wilkes




Salong om Cathy Wilkes på Fullersta Gård i Huddinge

Wilkes är född 1966 i Belfast, Irland. Studerade i Glasgow där hon nu också bor.

De fysiska verken i salongen är inte gjorda av Wilkes utan får snarare ses som en tolkning av hennes verk, de är skapade utifrån den kunskap och vetskap om verken som har kunnat läsas i kataloger och på webben. Salongen ska fungera som en mötesplats och den kanske kan locka någon till att åka och se en riktig utställning med Cathy Wilkes. 


Om konstnären:

I Wilkes installationer förskjuts gränsen mellan konst och vardag. Hon sammanför upphittade objekt med saker hon själv tillverkat och skapar rum fyllda av möjliga tolkningar. Hon intresserar sig för vår medvetenhet om de ting vi omger oss av och hur medvetenheten höjs då tingen placeras i nya sammanhang.

Det finns många referenser att upptäcka i Wilkes konst, de återkommande skyltdockorna för att ta ett exempel kan läsas som en lek med självporträttet men refererar enligt Hamza Walker* också till Eugene Atgets foton av skyltfönster i Paris i det tidiga 1900-talet. Eller ännu tydligare, futuristernas införlivande av skyltdockan i konsten som ett tydligt brott mot skulptörens strävan efter att skapa liv i stenen. Jämför fotot av Andre Massons skyltdocka från surrealistutställningen 1938 med Wilkes skyltdocka i ”I give you all my money”.

Foto: Eugene Atget, 1912
Av Andre Masson, 1938

Wilkes nämner också Simone Weil som en inspiration och Weils centrala begrepp, olycka (le malheur), kan nog ha inspirerat till installationen ”Our Misfortune”. Weils seger över olyckan, i hennes fall ihållande huvudverk, når hon genom uppmärksamhet. Jag gör här kopplingen till Wilkes strävan mot medvetenhet/uppmärksamhet om tingen.

Simone Weil
Det verkliga och svårigheten att representera något återkommer när man läser om Wilkes. I en intervjuvideo från Tate tar hon upp Nietzches bild av middag (mitt på dagen), när solen står som högst på himlen, och då ett objekts skugga inte faller utanför objektet utan bara på objektet själv. Om man tänker sig skuggan som en bild av objektet, separerat från objektet, som är verkligt, så sammanfaller de här och blir till ett. Hon jämställer det med den verklighet hon känner i sig själv som inte går att uttrycka. När den lämnar henne så betyder den inte samma sak längre.

*Utställningstext från The Renaissance Society


-----------------

Verk i salongen:

I Give You All My Money, 2008, 2012

Wilkes visar ibland samma installation på olika konsthallar men med små variationer. Den här installationen är skapad efter den version av ”I Give You All My Money” som visades på The Renaissance Society i Chicago 2012. De stora vita borden ska föreställa kassabord från någon matvaruaffär (Wilkes använder riktiga kassabord i sitt verk). Vid sidan av kassaboden har Wilkes staplat keramikplattor (här målat trä) på vilka hon målat kors på sidorna.

I en föreläsning om installationen tolkar Jennifer Scappettone kassabordens gummiband som floder, Wilkes återkommer själv ofta till bilden av Jochebed som lägger sin son Josef i en korg att flyta iväg i Nilen. Matkorgen skulle kunna vara korgen som här har hamnat utanför floden och barnet är borta. Eller om det är korgen som sitter på kvinnans huvud. Stegen i bakgrunden skulle kunna tolkas som ”Jakobs stege” som enligt Gamla testamentet förbinder gud och människan.

Installationen har flera kopplingar till pengar och ekonomi, något som återkommer i flera av Wilkes installationer. Glasgow där Wilkes bor är ett av Europas sexton största finansiella centrum.


Skärmdump från Cathy Wilkes installation på The Renaissance Society








-----------------

Photographed by Dorothea L. 2001–2002

Photographed by Dorothea L. är en hyllning till den amerikanska fotografen Dorothea Lange. Hennes berömda dokumentära foton från Amerika efter New York-börsens krasch 1929 blev de bilder som oftast har fått visualisera 30-talets amerikanska depression. Langes bilder kom dock senare att kritiseras för att de objektifierade subjekten och för att de var för romantiserande.

I Wilkes installation med madrassen, brickan och träkonstruktionerna kan man känna närvaron av en person, men Wilkes visar på svårigheten att helt sant skildra en annan persons erfarenheter och personlighet.

I katalogen Whop Whop Whop visas bilder av denna installation tillsammans med bilder av Alice Neel, vars konstnärskap karaktäriseras av ett genuint intresse för människor och en strävan efter att försöka förstå och skildra det mänskliga dramat.

Bild från katalog om Cathy Wilkes



-----------------

Teenage Mother, 2006 Listen to God, 2005 Paintings, 2006 Moons, 2004

Cathy Wilkes har använt fat som hon limmat fast på duken med baksidan utåt. Hon visar här den del av fatet som man inte brukar se, den del som i skugga är vänd mot bordet. Kanske detta leker med Nietzches idé om skuggan som en bild av objektet, separerat från det verkliga objektet.








-----------------

Our Misfortune, 2001

När installationen Our Misfortune visades på Transmission Gallery 2001 var den tänkt som en sammanhängande bild vilken ramades in av att golvet hade vänts uppochned på den yta objekten var placerade. Det symboliserade att man gick in i en annan verklighet då man steg in i installationen.

Our Misfortune består av hittade och tillverkade objekt. Flera små nästan monokroma målningar med bokstäver och pajdiagram som kan symbolisera ekonomiska system. En större färgstark abstrakt geometrisk målning, gjord av Wilkes pappa, George Wilkes, den enda målning han någonsin gjorde. Träbord med skeva tillverkade former som knappt kan stå upp. En slips med ett Picassoinspirerat mönster fastklämd under en träskiva. En mjukt rundad vit marmorskulptur av två personer är fäst mot väggen med ansiktena ”som av skam riktade mot marken” (här i trä, mycket förenklad då några bilder av denna inte hittats). Bokstaven B i den lilla målningen placerad under A som en markering.

Man kan förnimma ”brustna drömmar om ett utopiskt modernitiskt ideal”. Our Misfortune symboliserar, som någon beskrivit den, möjligtvis våra motgångar, ”kanske fastkedjade i arbete eller i besvärliga livssituationer”.

Wilkes installation. Foto från tidningen Afterall












-----------------

Untiteld (detalj), The Modern Institute, Glasgow, 2012

De senaste åren har Wilkes arbetat mycket med figurer hon skapar själv, ofta gjorda i Papier-Maché. Hon har om möjligt blivit ännu mer personlig i sitt arbete. Stephen Deuchar, chef för Tate Britain har sagt om Wilkes: ”Cathys arbeten är inte alltid bekväma för betraktaren, det är som fragment av episoder i hennes liv som vi inte riktigt förstår. På något sätt är det som att hon bjuder in oss att dela hennes tankar som är djupt personliga, nästan alltför personliga”. De allra senaste verken (som det här) är ofta utan titel, Wilkes har tidigare använt sig av sina fina titlar som komplement till verken men de kan i viss mån kanske även begränsa ett verk.

Skärmdump från Cathy Wilkes installation på The Modern Institute



-----------------

Non Verbal, 2007

År 2008 nominerades Wilkes till det ansedda Turner Prize för hennes utställning på Milton Keynes Gallery. I utställningen ingick installationen ”Non Verbal” som är influerad av Walter Sickerts målning ”Lazarus Breaks His Fast” från 1928. Lazarus återuppväcktes enligt bibeln från döden av Jesus. Sickerts målning visar Lazarus äta sin första måltid efter detta, han äter gröt. Matrester av gröt finns med i flera av Wilkes verk.

Wilkes använder ibland olika dofter i sina verk. Det stora metallkaret på golvet var i Wilkes installation fyllt av bensin (inte här) vilket spred en frän lukt i lokalen.

Wilkes installationer uppmuntrar till och skapar språk men på något vis står de också emot språk, vilket titeln kanske anspelar på, de är svåra att förklara på ett enkelt sätt.

Skärmdump från nätet av Wilkes installation




söndag 9 juni 2013



Cecilia Zilliacus och Svante Henryson spelar på Le Salon des Dames!

Musik av Bizet/Svante Henryson samt lite Bach inventioner.

Cecilia Zilliacus är en av Sveriges främsta violinister med Norden och Europa som arbetsfält. Zilliacus har gjort en rad skivinspelningar, varav flera belönats med Grammis, bland annat för inspelningar med pianisten Bengt-Åke Lundin och tillsammans med stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen.

Svante Henryson är en internationellt känd svensk kompositör och musiker (cellist, kontrabasist och elbasist) och verksam inom både jazz, klassiskt och hårdrock.
http://www.henryson.net/

Fullersta Gård i Huddinge klockan 15:00, den 25 augusti.


Foto: Helge Grønmo

fredag 11 november 2011

Lucy McKenzie



Salong om den skotska konstnären Lucy McKenzie (f. 1977)
17 november 2011 på Dannemoragatan 14 i Stockholm.


Salong med verk av Lucy McKenzie återskapade utifrån den kunskap och vetskap om verken som har kunnat läsas i kataloger och på webben. De fysiska verken i salongen är inte gjorda av McKenzie utan får snarare ses som en reaktion på hennes verk. Salongen ska fungera som en mötesplats och kanske kan locka någon till att åka och se en riktig utställning med McKenzie.

Kort om konstnären:
Född 1977 i Glasgow, bor idag i Bryssel. McKenzie hoppar mellan flera olika uttryck och inspirationskällor såsom Art Nouveau, 20-talsmode, serier, 70-talsfilm och foton ur egna familjealbum. Hon arbetar ofta i konstellationer med andra. Startade Ateliér 2007 tillsammans med Beca Lipscombe, Bernie Reid. Arbetar både kommersiellt (Atelier) och som fri konstnär.

--------




Återskapat verk 1)
Nova Popularna, Warszawa, 2003

Tillsammans med Paulina Olowska skapade och drev McKenzie en mycket populär konstnärssalong i Warszawa. Salongen fungerade som bar med illegal spritförsäljning. Konserter och performance som visades på Nova Popularna tillkännagavs med hjälp av affischer skapade av konstnärerna. Verket är återskapat utifrån bild 3 och 4.

--------





Återskapat verk 2)

Kensington 2246 (från utställningen Slender Means), Galerie Daniel Buchholz, 2010

I novellen ”The Girls of Slender Means” från 1963 beskriver författaren Muriel Spark livet för de respekterade men fattiga unga kvinnor som levde i The May of Teak Club i efterkrigstidens Kensington.

Målningarna förmedlar den process genom vilken ett borgerligt hem förvandlas när dess ursprungliga invånare, stora rika familjer, har ersatts av moderna invånare, och slutligen överges helt. Vattenskador, smuts och telefonklotter är omsorgsfullt målat. Vet inte om McKenzie har ”hittat på” motiven eller om rummen finns bevarade. Verket är återskapat utifrån bild 3.

--------







Återskapat verk 3)

Utan Titel (Tintin)

Självporträtt som Tintin. McKenzie influeras och använder sig ofta av serier. Hon beskriver att graffitin här ”symboliserar den kreativa akten vilken alltid har passionerade och schizofrena sidor”. Verket är återskapat utifrån bild 3.

--------





Återskapat verk 4)

Etablissement d’en Face, 2008

Handmålad skylt för galleriet med samma namn på rue Antoine Dansaert i Bryssel. Skylten målades efter McKenzies utbildning i dekormåleri vid Van Der Kelen -Logelain. I galleriet skymtar oljor på papper av marmoreringar och träimitationer. Verket är återskapat utifrån bild 2.

--------





Återskapat verk 5)

After K. P. C de Bazel, Galerie Daniel Buchholz, Cologne, 2007

Väggmålning (del i installation av Atelier). McKenzie förstorar små arkitektillustrationer som var vanliga i Nordeuropa cirka 1880-1915. Hon vill se om de små illustrationerna i vattenfärg och bläck bevarar sin känslighet i stort format och om de små felaktigheterna ska förstoras. Hon arbetar vanligen i bläck och tunn akrylfärg i lager på lager och använder dörrposterna som norm för storleken. Hon placerar gärna flera väggar från olika stilepoker bredvid varandra. Tvingades med dessa arbeten att arbeta på plats under en bestämd tid och fick därför ta hjälp av assistenter vilket ledde till skapandet av Atelier. Verket är återskapat utifrån bild 3.

--------





Återskapat verk 6)

Utskrifter av "Quodlibet X" (detalj), 2010

Verket gjordes först av McKenzie i olja på duk och är ett stilleben med materiel från den österrikiska hattmakaren Mühlbauer. Bilden användes sedan som reklamaffisch för företagets höst/vinterkollektion. Det som visas i salongen är några utskrifter med förstoringar av målningen för att kunna betrakta detaljrikedomen i verket.

--------